Direktlänk till inlägg 7 juli 2014

Dina känslor kan..

Av Beatrice - 7 juli 2014 21:39

  • Dina känslor kan svänga kraftigt och snabbt. Du kan reagera med väldigt starka känslor på det som händer dig. Känslorna kan gå mot leda och tomhet, nedstämdhet och ångest eller skräck-artat stegras mot katastrof och övergivenhet. Du har en tendens att agera utifrån dina känslor.


Innan jag började gå hos psykolog så var det här ingenting jag såg. Jag såg bara att jag är en människa precis som alla andra och som bara reagerar.

Men det är inte så enkelt.. Jag har en tendens att låta händelser "ta över min värld", oavsett vad/vem/vilka det handlar om. Jag får väldigt ofta känslor av att jag inte är omtyckt, vilket skapar en nedstämd känsla hos mig som jag inte kan slå ifrån mig. Kan vara av att någon bara säger åt mig över nånting, då blir jag som en mus och kan inte riktigt hantera det. Jag tror att jag alltid har fel, eller gör fel när det gäller människor som inte befinner sig i min innersta krets (R & mina närmaste vänner). Varför det är den här fördelningen vet jag faktiskt inte. Det är konstigt. Känns konstigt. Hur jag kan låta människor som jag knappt berörs av dagligen påverka mig såhär. Få "ta över mig"? Det blir det enda jag tänker på, och den enda sinnesstämmningen som jag har. Vilket då oftast är nedstämd eftersom jag tror att de flesta tycker illa/hatar mig.

 

Personer som jag känner mig trygg med kan jag också ha en konflikt/diskussion med. De allra närmsta som jag nämnde innan kan jag klara av detta med. Annars skyr jag konflikter mest i hela världen, just för att de får mig att känna mig så liten på något vis.

Som att jag själv, om det nu är en diskussion eller konflikt inte är värd att försvara/ värd att lyssnas på eftersom jag ända är så illa omtyckt.

Jag förminskar mig själv.

Man får inte göra så mot sig själv.

Men andå så gör jag det, varje gång.

 

Jag kan också bli väldigt arg på mina närmsta och allra helst på R,

Det har jag nu börjat lära mig hantera, jag säger inte att jag är färdig.. Inte på långa vägar, men jag har kommit en bit på väg och det är ett framsteg för mig. Ett stort framsteg. Bara att jag kan se en del mönster och sedan försöka jobba emot dessa med allt vad jag orkar. 

Jag hoppas och tror att det märks på mig att jag vill förändras, att jag vill må bra i mig själv. 

för det är väl egentligen det allt handlar om, att jag har fått en bild av att jag ska vara mindre värd än alla andra. När jag känner mig trygg tillsammans med människor så kan jag agera ut mina känslor.

Känner jag att jag hamnar i en situation där jag inte känner mig trygg (varken med situationen eller med personen) så vill jag gärna bara dra mig undan, kapa banden, inte höras.. Det här har vi pratat om tidigare? 

det har blivit en naturlig del, det är lättare att kapa än att bara ta tag i det. Jag tror att jag är rädd att tar jag tag i det så kan jag inte heller släppa det sedan.. Eftersom känslor/händelser stannar kvar väldigt länge i mig.

Självklart försöker jag att jobba på det också.

Funderingarna kommer ju oftast på kvällen, och när jag är själv.

När jag blir tyst, drar mig undan och sedan sätter "huvudet" igång. När tankarna tar över mig och det känns som att hjärnan har diskussion med sig själv och jag får vackert sitta där som åhörare MEN med alla känslor.

det kan göra att det är väldigt svårt att somna en del dagar. Ångesten är jobbigast.

 

Många människor i dagens samhälle är lärda att agera på ett speciellt sätt. Har man t.ex haft ett bråk i familjen precis innan det ska komma gäster så kan de dra på sig masken och sedan finns inte bråket förrän gästerna har gått för kvällen...

Är det någonting jag önskar att jag skulle kunna göra så är det just det här.

Att bara för ett tag kunna släppa allt, tycka att det inte är så viktigt just där och då.

Men jag kan inte det, inte än..

Hela min kropp, sinne, tankar, prat, kroppsspråk, hela jävla jag bara skiker ut precis hur jag känner just där och då. 

Pissjobbigt! 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Beatrice - 7 juli 2014 21:33

Tyvärr så är det såhär jag fungerar.. Jag tycker i början att nånting är jättejätteroligt, efter en stund så lägger det sig, för att till sist inte finnas alls. Men jag har tänkt på bloggen, inte gjort ett inlägg. Tänkt lite till, och inte gjort ...

Av Beatrice - 7 juni 2014 08:55


Så var den här igen.. Jobbhelgen.. Men det gör inte så mkt faktiskt, sen att det är storhelg med pingst gör ju inte saken sämre! ;) En vän till mig la ut en text på sin instagram som jag bara blev tvungen att dela med mig av till er. Det är nånt...

Av Beatrice - 5 juni 2014 21:10

Du är impulsiv. Det kommer till uttryck exempelvis genom missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken eller slösaktighet med pengar. Halleluja sister! Impulsiv är mitt mellannamn! Jag missbrukar dock inte sex, droger eller ...

Av Beatrice - 5 juni 2014 20:49

Din känsla för vem du är och vilka värderingar, mål och planer du har kan svänga kraftigt. Det här är också en punkt jag kan känna igen mig ganska mycket i. Jag skulle aldrig kunna bli politiker iaf, för jag skulle hinna ändra mig så många ggr. ...

Av Beatrice - 5 juni 2014 17:51

Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra kan svänga kraftigt fram och tillbaka. Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor, framför allt i nära relationer. Andra kan uppleva dig som ombytlig och opålitl...

Presentation


Välkommen till mig! Jag är en tjej, 24 år som bor i Sundsvall. I november 2013 blev jag diagnostiserad med emotionell instabil personlighetsstörning, i folkmun kallad Borderline. Bloggen kommer bli min ventilation, min hjälp, mina minnen och även min fram

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards